bilden är från min lilla promenad förra veckan.

Prao-Helgen har öppnat mina ögon. Så mycket människor jag mött, så mycket människor med olika intressen och drömmar, drömmar som uppfyllts.  Eller drömmar som kommer uppfyllas. Gud. jag är så inspirerad!  Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Gick upp 06:15, kom hem 02:00. Då var inte ens hela projektet klart på långa vägar. Upp lagom tidigt på söndagen också. Men så mycket den här helgen gjort för mig, och jag är "bara" en prao-elev! Galet. Det är det ända jag kan säga. Sompå något vis beskriver det jag upplevt.
Galet.

Det har hänt så mycket de senaste dagarna att jag inte hinner med. Jag är där men upplever det efteråt.Förstår ni? Antingen har jag haft ett jävligt tråkigt liv tills nu.  Eller så är det här bara en jävligt stor upplevelse för mig! Tror på det senaste! Men så mycket intryck, så mycket  människor. Det har bara varit roligt, trots att min kropp och hjärnatillslut skrek av trötthet. Men spontana och glada människor gjorde det. Så tappra!

Galet.

Det var inte meningen på nått sett att jag skulle skriva av mig här, men när jag skulle beskriva det gick det inte att göra det kortfattat. Shitt vad häftigt den här känslan är!


Det här förklarar i alla fall min lilla frånvaro här!